Hej alla Lachenmanignoranter,

Min enda kontakt med mannen är en oförglömlig operaupplevelse för c:a 5 år sen i Hamburg då jag lyssnade till den då nyskrivna operan “Flickan med svavelstickan”. Vi kom i sista minuten till den inte helt utsålda premiären. Just som vi funnit våra platser på en av läktarna blev det alldeles mörkt. Det blev också alldeles tyst en lång stund, kanske 3-5 minuter. Sen kunde man svagt skönja en mörk tom scen som bestod av ett grönsvartgrått sluttande plan. Efterhand som minuterna gick kunde man här och där upptäcka ett huvud sticka upp. Så småningom började sen lite toner höras. Nu var naturligtvis spänningen på topp och då började man skönka en diagonal vägg som delade scenen i två halvor. Efterhand förstod man att den ena var gatan där den fattiga flickan försökte sälja tändstickor medan den andra var den rika världen där de kallhjärtade människorna fanns. Musiken var som jag minns utomordentligt annorlunda liksom scenografin och gick direkt in i hjärtat på oss. Dock inte på Hamburgpubliken som blev något glesare allteftersom den pauslösa föreställningen fortskred. Jag skuklle bra gärna vilja höra detta verk igen. Operan var ett berställningsverk av den i Stuttgart verksamma Lachenmann, och man vick veta att leveransen från tonsättaren var flera år försenad.
Allt detta skriver jag inte bara för att skryta med min kunskap om Lachenmann, utan för att kittla allas nyfikenhet och HOPPAS DÄRMED PÅ STOR TRÄNGSEL PÅ PALLADIUM SÖNDAGEN DEN 22 NOVEMBER kl 15!

Frank Wollheim