Unga Salomon 18 april

Franz Liszt:

Ungersk rapsodi nr i 2 ciss-moll

La campanella

Arman Ikanovic, 15 år, piano

Johannes Brahms violinsonat i G-dur, op. 78

I: Vivace ma non troppo

II: Adagio

III: Allegro molto moderato

Johannes Marmén

”Semiabstrakt tradition för violin och piano”

Johannes Marmén, 19 år, violin

Johan Fröst, piano

Paus

Einojuhanni Rautavaara (1928): Okända himlar, stråkkvintett, 1997

sats 1-3

Stråkkvartetten “Con fuoco”

violin: Annasara Lundgren

violin: Tove Wadenius

viola: Daniel Eklund

cello :Karin Vettefors

cello: Johanna Larson

Decruck

Sonat för saxofon och piano

Linn Persson, 19 år, saxofon

Johan Fröst, piano

Helle Solberg “Dust of an Angel” – uruppförande!

1. Senza

2. Con

Saxofon: Linn Persson

Stråkkvartetten “Con fuoco”

violin: Annasara Lundgren

violin: Tove Wadenius

viola: Daniel Eklund

cello:Karin Vettefors

Chopin-unik klaverpoesi

Man kan kalla det för ett romantiskt genikoncentrat: under loppet av fem år, 1809-1813. föds inte mindre än sex av romantikens största tonsättare: Mendelssohn, Chopin, Schumann, Liszt,

Wagner och Verdi!

Vad innebär termen romantik? I vår tid avser vi i första hand en andlig kulturell strömning i slutet av 1700-talet och en bit in på följande sekel som framför allt opponerade sig mot upplysningstidens ideal. Mot förnuftsdyrkan hävdades känslans primat, individen skulle ha frihet att utveckla sig individuellt, obunden av rådande konventioner. Ämnesvalen blev oftast förankrade i exotisk miljö och i gångna tider, medeltiden med dess riddarideal besjöngs gärna i lyriska strofer, naturen, som man tidigare talat till och inte med, blir nu en besjälad del av den romantiske konstnärens mångfacetterade uppenbarelser i dikt, måleri och ton.

Frédéric CHOPIN och Robert SCHUMANN, båda födda 1810, har kallats klaverets poeter, geniala både som tonsättare och interpreter. Medan den polsk-franske mästaren nästan uteslutande gestaltade sina storslaget poetiska visioner genom och för sitt instrument, pianot, ägnade sig den tyske mästaren efter att under 1830-talet ha komponerat ett stort antal bestående mästerverk för piano även åt andra genrer.

Frédéric CHOPIN (1810-1849) föddes som ende sonen till en fransk far och en polsk adelsdam i en by utanför Warszawa. Han fick en mycket vårdad uppfostran, redan i fyraårsåldern erhöll han musikundervisning. Hans framsteg var påtagliga, redan vid 8 års ålder debuterade han som pianist och improvisatör vid pianot i huvudstaden. Vid 12 års ålder började han studera harmonilära och kontrapunkt vid Warszawakonservatoriet för dess berömde direktör Joseph Elsner som kom att betyda mycket för ynglingens utveckling. Samtidigt som han i hemlandet tidigt vunnit berättigad framgång som pianist och hade tänkt sig en framtid som pianovirtuos hade han börjat komponera. Bland de fåtaliga verk för piano och orkester märks speciellt de båda pianokonserterna i e-moll och f-moll (1829-30), med vilka han vann enorm framgång i Warszawa efter att 1829 skördat stora lagrar i Wien just som konsertpianist. 1830 hade det polska upproret mot de ryska makthavarna slagits ner, i november samma år lämnade Chopin sitt fädernesland för att aldrig återkomma och slog sig ner i Paris som mottog honom med öppna armar. I den franska högkultiverade miljön gjorde han sig snart ett namn som pianist, tonsättare och lärare och fann vänner bland de förnämsta tonsättarna och diktarna, bland de förra Liszt, Berlioz och Bellini, bland de senare Heine, Balzac och George Sand, Med den berömda författarinnan George Sand (pseudonym för baronessan  Aurore Dudevant) inledde Chopin en förbindelse som varade flera år och som sannolikt bidrog till att undergräva hans ömtåliga hälsa (detta sagt utan moralisk pekpinne!). .  – Chopin drabbades tidigt av tuberkulos och i oktober 1849 avled han i Paris av struptuberkulos. Ett skakande fotografi från dödsåret 1849 visar en i förtid åldrad, dödsmärkt 39-årig man.

Det är påfallande hur tidigt Chopin nådde fram till ett individuellt uttryckssätt. Hans rytmik, harmonik, fraseologi är absolut egenartade. Han var med hjärteroten fäst vid sitt fädernesland och ägnade det åtskilliga storartade kompositioner som mazurkor, polonäser, helt i en personlig, konstmusikalisk gestaltning utan att därför förlora folkloristisk friskhet och naturlighet. Något liknande kan också sägas om hans valser, ja, om hela hans pianistiska testamente åt eftervärlden, preludierna, balladerna, etyderna, sonaterna (den s.k. Sorgmarschsonaten är speciellt berömd) m.m. För den romantiska pianomusikens utveckling har han haft enorm betydelse och i tekniskt och musikaliskt hänseende är han klart skolbildande.

CHOPIN: En ciseleringens mästare, konturer där aristokratens förnämt asentimentala gestik alltigenom innebär äkta innerlighet, där det gåtfulla månljuset med dess tusen förföriska aningar, skuggor och gäckande hemligheter gestaltas till unik klaverpoesi.

Paul-Christian Sjöberg