Som praktiserande musiker, pedagog och tonsättare var Franz LISZT en centralgestalt i den europeiska konstmusiken under 1800-talet. Enbart hans samlade verk för piano omfattar 18 band med innehåll som spänner från det mest virtuost fyrverkerisprakande till det mest inåtvänt grubblande över en tidrymd om sex decennier. Bland de virtuost bländande pianoverk som han med generös hand berikade pianolitteraturen med märkes bl.a. hans 19 ”Ungerska rapsodier”(1846-1885). I Rapsodierna 1-15 använde sig Liszt av zigenarmelodier, vilka han i god tro höll för äkta ungersk folklore, något som givetvis inte förminskar verkens primärt suggestiva verkan. Bland dessa torde den andra i ciss-moll vara den mest kända och som börjar med ett Lento, följt av en tvådelad Czardas (ungersk dans i 2/4  eller 4/4). 1838 ( i omarbetat skick 1851) komponerade Liszt 6 Grandes études efter Paganini, häxmästaren på violin. I denna, den tredje, ”La campanella”, söker Liszt framgångsrikt medelst repetitionsteknik imitera förlagans andningsberövande virtuositet med en ljus, silveraktig timbre av stor charm. Melodin klingar i mellanläget med framför allt tummen som melodibärande finger.

Johannes MARMÉN har lämnat följande upplysningar om sitt verk ”Semiabstrakt tradition för violin och piano. Detta stycke är skrivet som en julklapp till mina farföräldrar. Namnet har stycket fått för att det innehåller många traditionella element i såväl form som kontrapunktalisk teori och motiviskt arbete men trots det har jag byggt upp stycket på motiv som är moderna och abstrakta men utan att vara atonala, något jag vill kalla ’semiabstrakt’ ”.

BRAHMS’ första violinsonat komponerades 1878-79 i det vackra Pörtschach.  Sonaten är genomgående av enkel, innerlig naturlighet utan dramatiska kontraster, man kunde karaktärisera den som en enda lyrisk sång. Samtliga satser har en förbindelselänk i det rytmiskt pregnanta initialmotivet till sången ”Regenlied”, som Brahms 1873 tillägnade Clara Schumann: ”Walle, Regen, walle nieder” och som står i visst sammanhang med Claras son Felix’ död 1879.  Benämningen ”Regnsonaten” är sålunda motiverad.

Einojuhani RAUTAVAARA är en av Finlands internationellt mest kända tonsättare med en mångfald verk i de flesta genrer. 1997 anmodades han av Kuhmo Kammarmusikfestival att skriva en stråkkvartett, vars slutresultat emellertid blev en stråkkvintett med två violonceller. Undertiteln ”Okända himlar” är hämtat från ett poem av Arthur Rimbaud som Rautavaara redan 1970 tonsatt för manskör, motivet från denna sång går igen i kvintetten.

Den franska kompositrisen Fernande DECRUCK tillägnade den framstående saxofonprofessorn vid Paris konservatorium Marcel Mule sin ”Sonat för altsaxofon och piano”. Verket är skrivet 1942 för orkester- eller pianoackompanjemang, särskilt tredje satsen, Fileuse (Spinnerska) har i strukturen likhet med Schuberts Gretchen am Spinnrade.

Helle SOLBERG har lämnat denna kommentar till sitt verk ”Dust of an angel”: ”En ängel gick genom rummet och lämnade efter sig en kall, frisk fläkt. Sedan trängde solen sig genom fönstren och i strålarna fanns bara små dansande dammkorn kvar. Något saknades, för evigt. – Verket är uppdelar i två satser, två motpoler. Senza och Con, utan och med. 1:a satsen kan beskrivas som kraftfull varemot 2:a satsen är betydligt med lågmäld. Den intrikata och mer komplicerade 1:a satsen sälls emot 2:a satsens melodiösa enkelhet. Även uttrycks- och genremässigt kontrasterar satserna mot varandra.”

Paul-Christian Sjöberg